Omställningens vägval i norra Sverige

Vision och verklighet - Motgångar i elektrifieringen

De senaste åren har norra Sverige varit i fokus i elektrifieringen av Europas industri med löften om en kraftig tillväxt i välfärd, elkonsumtion och förnybar elproduktion. Men nu när 2024 går mot sitt slut har bilden blivit mer komplex och optimismen är något stukad.

Förseningar av industriella satsningar och osäkerheter inom nyckelbranscher som vätgasproduktion, e-metanolproduktion och batteritillverkning har förändrat förutsättningarna. Samtidigt möter även vindkraften, som har störst potential för utökad elproduktion i norra Sverige, betydande hinder.

Projektens mogenhetsgrad är avgörande

För att kunna erbjuda en uppdaterad strategisk bild av omfattningen och förändringstempot har vi på Sigholm genomfört en omfattande analys av den dynamiska situationen. Genom att kartlägga och bedöma mogenhetsgraden i större konsumtions- och produktionsplaner i norra Sverige har vi sammanställt prognoser och scenarier fram till 2040. Det ger en betydligt bättre förutsättning för att kunna uppskatta energibalansens utveckling i SE1 och SE2. Och energibalansen är viktig, för den avgör prisbildningen i Sverige i allmänhet och norra Sverige i synnerhet.

Våra analyser klarlägger en paradox: elektrifieringens fundamentala drivkrafter består, men tajmingen i genomförandet har blivit mer svårförutsägbar. Det som tidigare framstod som en självklar expansion har omformats till en period av anpassning och omvärdering. Fram till 2040 kvarstår utmaningen att balansera produktionskapacitet mot efterfrågan, en balansgång mellan förseningar i projekt och tillståndsprocesser.

Hur situationen utvecklas kan mycket väl avgöra hur elektrifieringen, välfärden och konkurrenskraften i norra Sverige utvecklas. Därför redogör vi för de kritiska vägval som nu väntar. Detaljerna finns i konsumtionen, produktionen och energibalansen.

Konsumtion - Förseningar kräver detaljkunskap 

Konsumtionen i norra Sveriges industrilandskap står vid ett vägskäl. Prognoser visar att på att efterfrågan trefaldigas mellan 2024 och 2040, driven av elektrifieringen och omfattande industrisatsningar. Samtidigt är ökningen märkbart lägre och ligger senare i tid än vad de första uppskattningarna indikerade. SKGS prognoser från 2023, uppdateringarna i juni och oktober 2024 visar på flera kraftiga trender i projektförseningarnas omfattning och den ökande osäkerheten på marknaderna. Men även i de färskaste prognoserna är skillnaden stor i mogenhetsgrad mellan de olika projekten.

Vätgasproduktionen utgör en central del i elkonsumtionsökningen. Prognosbilden påverkas av förseningar i flera projekt, såsom HYBRIT och de planerade anläggningarna i Ånge. Till detta tillkommer även Power2Earths uppskjutna gödselprojekt och Ørsteds beslut att avveckla e-metanolanläggningen Flagship ONE i Örnsköldsvik.

Produktion - Finns det avsättning för kraften? 

Produktionssidan i norra Sverige står inför sina egna utmaningar. Det produktionsslag som har byggts ut mest de senaste åren är landbaserad vind, men i år har takten avtagit dramatiskt. Delvis beror det på tillståndsprocesser. Svensk Vindenergis data från 2014 till 2023 visar att endast cirka 40 procent av vindkraftsprojekten i landet får tillstånd. Men just nu är det framför allt osäkerheten i hur kraftproducenterna ska få avsättning för sin produktion, eftersom industrins konsumtionsprognoser är osäkra och energiöverskottet på marknaden förkrossande. Det senaste två kvartalen har inga turbinbeställningar gjorts och det förstärker osäkerheten kring hur många av de planerade projekten som blir verklighet. 

Havsbaserad vindkraft har också utmaningar. Trots en omfattande potential har totalt 14 ansökningar om havsbaserad vindkraft fått avslag av regeringen på grund av försvarsskäl, varav 13 avslogs i november. Planerna är dock ambitiösa: I SE1 kan projekt som Bores Krona och Polargrund tillsammans leverera 22 TWh årligen, medan SE2:s planerade projekt med bland annat Sylen och Eystrasalt representerar en potential på hela 126 TWh per år.

Dessa siffror kräver dock nyansering. Samtliga projekt är i tidiga ansökningsstadier med långa ledtider, osäkerheter kring tillstånd och försvarshänsyn. Det beror också på om transmissionsnätet byggs ut till havs som i andra länder, eller eventuella stödsystem som Contract for Difference (CfD) eller elcertifikat blir aktuella. Allt som allt ligger havsbaserad vindkraft troligtvis bortom 2035 - även om tillståndsprocesserna fortlöper smidigt.

Vindkraft till havs. Parker som fått avslag med rött och kryss, godkända i grönt. Källa: Regeringskansliet

Energibalans - Ett system i otakt

Den nuvarande energibalansen i norra Sverige präglas av en komplex marknadsdynamik mellan produktionsutbyggnad och konsumtionsökning. Kraftöverskottet 2024 till 2026 förväntas överstiga exportkapaciteten söderut, en nettoexport som uppskattas till cirka 50 TWh per år. Och det är först efter 2035 som Svenska Kraftnäts pågående nätutveckling inom NordSyd-paketet kan öka överföringskapaciteten mellan SE2 och SE3. Driftsättningen av mer kapacitet kan minska regionala obalanser men också exponera norra Sverige för ökad prisvolatilitet.

Det är därmed början av 2030-talet som framträder som mest kritiskt. Flera stora industrisatsningar inom fossilfri produktion planeras att driftsättas, samtidigt som utbyggnadstakten i produktion har mattats betydligt. Det kan skapa perioder där kraftöverskottet understiger överföringskapaciteten söderut. Vid det tillfället bör elpriserna i norra Sverige snabbt stiga till nivåerna i söder, som också kan komma att stiga mot högre prisnivåer i Europa. Mot 2040 kan omfattande havsbaserade vindkraftsprojekt åter förändra dynamiken, förutsatt att de godkänns. Timingen och mognadsgrad i produktion- och konsumtionsprojekt avgör om kraftöverskottet växer och återställer ett lägre pris i norra Sverige, eller om norra Sveriges elmarknad går mot ett prisläge i linje med omgivande elprisområden.

Hittills i år har prisbilden i Sverige präglats av ett instängt kraftöverskott som resulterat i tidvis mycket låga priser. Till exempel snittade elpriset i SE3 Stockholm endast 19 öre/kWh under nästan 200 dagar mellan maj och november i år. I SE1 och SE2 var snittet 15 öre/kWh under samma period. Ute i Europa låg Tyskland på 83 öre/kWh. Skillnaden mellan Sverige och Tyskland förklaras till stor del av energiöverskottet i Sverige. Och brännpunkten finns i norr.

Spotpriser och marginalkostnader gas- och kolkraft

Marginalkostnader. Kostnaden att producera med kol- och gaskraft samt elpriser i Tyskland, SE3 Stockholm och SE2 Sundsvall. Källa: Nord Pool, Sigholm

Allt som allt är utmaningen den självförstärkande osäkerhetscykel som präglar dagens marknad: försenade industriprojekt pressar ner elpriserna, vilket avskräcker investeringar i ny produktion. Industrins överdimensionerade kraftbehov förstärker paradoxalt nog denna osäkerhet. Att bryta cykeln kräver förbättrad samordning mellan industri och kraftproducenter, särskilt mot bakgrund av de divergerande tidshorisonterna i den långsiktiga utvecklingen. Och ett så bra informationsunderlag som möjligt är det första steget i varje beslut.