Dagen-innan-spot, en förlegad metod
Producenter, elhandlare och konsumenter upplever idag att spotpriset på el är förlegat. Avräkningen av produktion, avtal och konsumtion mot dagen-innan-marknaden (spotpriset på el) reflekterar inte den verklighet som vi redan befinner oss i och riskerar att passa ännu sämre framöver. Spotprissättningen är anpassad för att aktörer ska kunna buda under kontorstid och sen gå hem, något många aktörer redan har slutat med till förmån för uppföljning dygnet runt. Redan idag skapar spotprisets dysfunktionalitet felallokering av kapital, onödigt höga elkostnader för hela länder och regioner, förstorar asymmetriska risker och försenar elektrifieringen. I det här analysutskicket ges ett exempel på problemet och några idéer som kan resultera i både kortsiktiga och långsiktiga välfärdsvinster.
Rekordkonsumtion och rekordpriser – pristoppen i Finland 5 januari
I början av januari kopplade vinterkylan ett allt hårdare grepp om Finland och värmelasten steg. Inför fredagen 5 januari beräknades konsumtionen snitta 15 GWh/h, ett nytt rekord. Klockan 09:13 den 4 januari uppmanade därför transmissionsnätsoperatören Fingrid landet att spara på elektricitet. Uppmaningen fick stor spridning. Vid lunchtid 4 januari sattes spotpriset för nästa dag av Nord Pools algoritm, och mycket riktigt resulterade den prognosticerade rekordkonsumtionen i ett rekordpris: 10 kr/kWh i snitt och en pristopp på 21 kr/kWh timme
18-19. Det är betydligt högre än priserna för det ungefär lika kalla 4 januari med snittpriset 2,55 kr/kWh.
Elpriser i Finland 4 och 5 januari
Bildtext: Elpriser i Finland: Spotpriset (dagen-innan-priset) för 4 och 5 januari (rött och brandgult) och intradagpriset för 5 januari (streckat). Tack vare att konsumenterna minskade sin energianvändning var intradagpriset betydligt lägre än spotpriset 5 januari. För de finska konsumenterna var det dock redan för sent. Källa: Sigholm, Nordpool
Finnarna duckar konsumtionsrekordet
Men i leverans 5 januari uteblir rekordkonsumtionen. Det visar det sig att Fingrids varningar har hörsammats och redan under morgontimmarna kommer konsumtionen in 800 MWh/h lägre än befarat. Allt som allt sparar konsumenterna cirka 6 procent och i snitt blev konsumtionen 5 januari inte 15 GWh/h utan mer modesta 14,17 GWh/h. Det är också betydligt lägre än 4 januari då konsumtionen snittade 14,45 GWh/h. Eftersom vind- och kärnkraftsproduktionen var ungefär lika de båda dagarna är det inte orimligt att anta att elpriset skulle ha kunnat varit lägre den 5 januari jämfört med 4 januari, om den verkliga konsumtionen använts i stället för prognos.
Verklig konsumtion i Finland 4 och 5 januari
Bildtext: Realiserad konsumtion i Finland: Finnarna hörsammade Fingrids varningar och minskade konsumtionen betydligt trots vinterkylan, särskilt timme 18-19. Allt annat lika borde den lägre konsumtionen 5 januari resulterat i ett lägre elpris än 4 januari. Så var inte fallet eftersom elpriset sätts på prognos 18-36 timmar innan leverans. Källa: Sigholm, Volue Insight
Krispriser men ingen kris
Eftersom elpriset på spot sätts 18-36 timmar innan leverans spelade de finska konsumenternas ansträngningar ingen roll för priset, även om det faktiska elpriset troligtvis var betydligt lägre än det spotpris på 10 kr/kWh som konsumenterna nu betalade. Att krisen avvärjdes men krispriserna bestod gav upphov till en hel del förvåning och livliga diskussioner i olika forum, vilket rapporterades av bland annat Helsingin Sanomat. Och det är en bra fråga – varför ska konsumenterna anpassa sin konsumtion när priset de får betala redan är bestämt? I intradaghandeln som pågår fram till leveranstimmen var priset i snitt 5 kr/kWh den 5 januari, hälften så högt som spotpriset. Och pristoppen timme 18-19 uteblev helt: intradagpriset i samma system och för samma timme låg på drygt en femtedel av spotpriset.
Spotpriset måste göras om, hellre förr än senare
Händelseförloppet skapar flera insikter. Med en växande andel intermittent produktion från sol- och vindkraft kommer de färskaste väderprognoserna innan leveranstimmen att få en allt större betydelse för det verkliga elpriset. Det finns också ett kraftigt växande intresse hos hushåll och företag att vara flexibla och därigenom minska sina el- och effektkostnader. Två frågor är centrala:
- Vilken applikation av strategier och elhandelsprodukter givet dagens förutsättningar skulle ge ett mer rättvisande elpris?
- På vilket sätt borde spotmarknaden fungera i framtiden, om den skulle anpassas till att bättre reflektera det verkliga elpriset?
För att svara på den första frågan: Det är mycket som skulle kunna göras i det befintliga systemet. De höga priserna berodde på att konsumtionsprognoserna som skickades till spotmarknaden var för höga och inte inkluderade konsumenternas beteenden givet höga elpriser och Fingrids uppmaningar. En mer dynamiskt strukturerad prognos med olika prisvillkor hade kunnat göra större skillnad än nu var fallet, och mer av konsumtionsminskningen på 6 procent hade kanske kunnat inkluderas. Men för en sådan struktur krävs en betydligt större kännedom om konsumenternas beteenden. Det i sin tur kräver både noggrannare datainsamling och en betydligt större kundinteraktion. Till exempel, hur många i kundkollektivet uppger att de har möjligheten att förändra sitt beteende, hur stor är den förändringen och till vilka priser gäller vilken flexibilitet? Går flexibiliteten att styrka empiriskt genom dataanalys? Kan prognosen förbättras genom att gå från passiv till aktiv kundinteraktion vid prognostillfället? Vilka digitala gränssnitt, elhandelsprodukter och typ av kundkommunikation behövs i så fall? Och vad är tillåtet i lagstiftningen, om kunder till exempel önskar sig mer avräkning mot intradaghandel i sitt elpris?
Den andra frågan kräver betydligt större systemförändringar. Om grundproblemet är att spotpriset sätts för långt ifrån leveranstimmen skulle lösningen vara att flytta budgivningen närmare leverans. Istället för ett tillfälle 18-36 timmar innan kanske spotbudgivningen ska delas upp i fyra tillfällen med budgivning för 6 timmar åt gången och var sjätte timme. Det skulle ge både stora och små köpare och säljare tillgång till handel närmare drifttimmen. Konsumenterna skulle få bättre verktyg och mer makt att direkt kunna påverka sina elkostnader. För producenter av förnybar kraft skulle en mer verklighetsnära spotmarknad rejält minska pris- och volymriskerna, vilket troligtvis skulle accelerera utbyggnaden av förnybart. En mer rättvisande avräkning skulle också gynna handeln med bilaterala avtal och terminskontrakt, eftersom de inbyggda profilriskerna kraftigt skulle minska. Det skulle totalt sett öka välfärdsvinsterna i samhället.
Artikeln publicerades 31/01 - 2024
